j. Karlsson

Känner mig pirrig inför en stundande födelsedag och inte ett dugg redo över att lämna arton bakom mig, det har varit så himla roligt, precis som jag förväntade mig det att det skulle vara. Dejta en bartender, träffa diverse skumma killar, åka på äventyr med min fantastiska tjejkompis, dansa som jag aldrig kunnat förut, stå på ett flak med ett tjugotal bästisar och le så käkarna värker, bygga vänskap till min pappa, till min mamma, ha ett eget hem, leva på nudlar, för första gången själv sätta mig bakom ratten och köra mil efter mil till låtar som bara jag älskar. Jag väntade mig ett år fullt av skratt och leenden, av diverse anledningar och med diverse människor och om jag har fått det! Har träffat mer häftiga människor under det här året än jag gjort sammanlagt under de andra sjutton tror jag. Men livet går vidare och jag förväntar mig ännu ett år som blir spännande på sitt sätt. Att inte längre ha skolan som skyddsnät, kanske att känna frustrationen över att vara arbetslös, spänningen av att för första gången sätta foten på ett universitet, att äntligen få leva livet som jag vill och stöta på nya hinder och överraskningar som jag aldrig kunnat drömma om förut. Att planera min flytt utomlands, prova på ett coolt jobb, att istället för attt gå på krogrunda med min fina tjej sitta i hennes lägenhet och mysa med hennes bäbis. Mitt första år som vuxen, på riktigt. Så spännande, kanske det även toppar mitt fantastiska år som artonåring, vem vet. Oavsett vad så är jag lycklig.