If you stand for nothing, you will fall for anything

Har för första gången på flera, flera månader en riktigt genomsur dag. När jag vaknade imorse ville jag bara vända om och gråta in i kudden på något vis. Jag känner mig själv så pass väl att jag vet om att jag inte är kapabel att hantera omvärlden under dessa dagar, men vardagen finns ju kvar även om jag är lite ledsen. Längtar till jag får återvända hem till sängen så man kan få kramas lite med den.


Kommentarer

Släng en kommentar om inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0