Kan inte få dig ut ur skallen som en hjärntumör

Alltså jag orkar inte leva längre. Är så jävla förstörd på hormoner så det är inte sant. Jag gråter också dansar jag lite, sen gråter jag lite mer, sen skriver jag till korkade människor, sen blir jag glad, sen vill jag dö, sen får jag energi till konstiga saker. Varenda jävla månad, samma skit om och om igen. Det är faktiskt värre än en riktigt hemsk fylla, jag känner inte igen mig själv.

Nästa månad ska jag be någon låsa in mig i ett hus med ett lager choklad och sömnpiller och ta min dator och telefon ifrån mig. Också ska jag be hon/han att slå till mig varje gång jag blir blödig. Någon som känner sig manad?

Också egobilderna, självklart, vi får inte glömma egobilderna som uppstår vid mina femsekunderslyckorus

Kommentarer

Släng en kommentar om inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0