j. Karlsson

Jag tänker, jag tänker på riktigt, brukar göra det på låtsas annars. Skämtåsido. Under några timmar har jag funderat på livet fram och tillbaka, på saker jag inte vill tala om för att jag inte vill få jobbiga påhopp, på saker jag inte får rätsida på trots att jag vridit och vänt ungefär hundra gånger på dem. Jag tänker på moral, jag tänker på problem som kommer med vuxenvärlden, jag tänker på vänskap, jag tänker på kärlek. Jag tänker på barn, jag tänker på gamla, jag tänker på steg i livet, jag tänker på mig själv och hur jag ska ta det här till mig på ett smart vis. Nu har det dock rullat så många varv i mitt huvud att det behöver ventileras, men jag orkar inte prata med någon och det skulle ta så väldans tid att klä mina tankar i ord. Så jag släcker lampan, somnar och hoppas mina drömmar lägger ihop pusselbitarna så jag kan få ro i sinnet under morgondagen.