j. Karlsson

Jag har någon slags panik över den här vintern. Förrförra vintern överlevde jag på ren vilja och motivation till levet, nyfikenhet av Luleå som jag höll på att lära känna då. Förra vintern överlevde jag för att jag påbörjade hösten med en underbar resa för att sedan ha två underbara veckor utomlands sent på vintern att se fram emot. Ända sen jag steg av flyget i våras visste jag om att jag inte skulle överleva den här vintern om jag inte fick åka till varmare breddgrader igen och det börjar kännas nu. Men nu ska jag i alla fall ta tag i det, med en lite bättre inkomst kommer lite större möjligheter och om än det inte blir i vinter så ska jag så fort som det bara är möjligt bege mig ut på ett äventyr och fast jag inte vet exakt vad det är idag så känner jag att det är värt att frysa en vinter till för. I nuläget får jag nöja mig med att jag får smita till södra Sverige ett par veckor mitt i midvintern och tina upp en aning, ungefär som att lägga frysta öl i kylen en kväll, du hinner inte få dem att smälta, men du kan i alla fall få ut litegrann mer än vad du gjort om du behållt dem i frysen. Kass liknelse, I know, men jag kände mig ölig.