j. Karlsson

Känner mig förbannat duktig idag då jag började dagen jävligt nere och kände som att jag aldrig skulle ta mig ur skiten. Nu har jag i alla fall fått strukturera upp grejer på mitt eget vis och har börjat, smått, men jag har i alla fall börjat. Det värsta är när man väntar och väntar och aldrig börjar, om man väl bara börjar om än så pyttelite brukar det mesta flyta på efteråt.

Om tjugo minuter har jag utvecklingssamtal, tyckte ni behövde veta det. Sen ska jag sätta upp några affischer med Rebecka och sen beger jag mig hemåt. Imorgon ska jag möta dagen med öppna armar, tycker inte om att slösa bort mina dagar med att vara såhär stressad, ledsen, ja.