Tycker synd om mig själv

Jag har inte haft anledning att komma ur mjukisbyxorna på hur länge som helst. Jag känner mig som en uteliggare. Jag har knappt träffat mina vänner på extremt länge. Jag gör absolut ingenting och det kliar i hela min kropp, jag saknar gymmet.  Jag funderar allvarligt på att åka in till stan bara för att gymma, men det passade inte med busstider så det får vara.


Kommentarer

Släng en kommentar om inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0