j. Karlsson

Idag känner jag mig lite mer hoppfull än jag gjorde igår, trots att jag steg upp före sex i en by dit solen inte planerat att dra sig till på många timmar. Funderar allvarligt på att skaffa en sån där lampa som tonar upp ljuset till alarmet ringer, hade varit grymt skönt. Idag har jag dock inte rätt att klaga eftersom att jag själv väljer att stiga upp nu när jag egentligen hade kunnat ta bussen två timmar senare. Jag ska träna! Har inte morgontränat på över en månad och jag tycker det är så skönt när det väl är gjort. Att komma till skolan nyduschad och känna i musklerna att man verkligen vaknat och gjort någonting är så underbart, typ.

Förresten, jag kunde ju inte somna riktigt igår heller, vet ni varför? Jag tänkte på ett jävla Tv-program som gick på 5an för ett tag sen och kunde inte komma på vad det hette! Ni vet hur frustrerande det är när man letar efter orden som ligger precis på tungan, men de kommer inte fram. Program jag pratar om såg jag framför mig i huvudet när jag låg där och funderade. Pontus Gårdinger med håret slickat som fan satt i en stol och såg jätteseriös ut med en vanlig svensk mittemot sig som han ställde frågor till för att sedan se om han ljög eller inte.

Remember?

Just precis, Sanningens ögonblick.