jag måste tillbaka!
Drömmer mig tillbaka till mina och Rasmus dagar i Rom och det är nästan så tårarna kommer. Ni fattar inte hur mycket jag saknar Italien! Allting vi såg som man förut aldrig ens tänkt tanken att uppleva i verkligheten, sorgen över allt vi missade som jag hoppas jag får uppleva en annan dag. Kvällarna var trots allt det bästa, 20 grader varmt och man sätter sig på en uteservering där man beställe in en underbar pastarätt, för oss blev det ganska mycket rosévin också och man åt och drack i lugn och ro och bara njöt.
Världens längsta middagar, upp till fem timmar, men det spelade ingen roll och det var så skönt. Italiensk glass till efterätt, en italienare kommer förbi och spelar och sjunger för oss, vi ger honom några mynt och beställer in en till flaska rosé eller kanske en italiensk öl. Kanske man reste sig och strosade runt lite för att sedan sätta sig på nästa ställe, köpa sig en drink och sitta i kvällsvärmen och prata om allt mellan himmel och jord.
Jag måste till Italien igen, gärna några dagar i Rom och sen slösa en massa tid på den italienska kusten och bara njuta av livet, det är det jag vill.
Världens längsta middagar, upp till fem timmar, men det spelade ingen roll och det var så skönt. Italiensk glass till efterätt, en italienare kommer förbi och spelar och sjunger för oss, vi ger honom några mynt och beställer in en till flaska rosé eller kanske en italiensk öl. Kanske man reste sig och strosade runt lite för att sedan sätta sig på nästa ställe, köpa sig en drink och sitta i kvällsvärmen och prata om allt mellan himmel och jord.
Jag måste till Italien igen, gärna några dagar i Rom och sen slösa en massa tid på den italienska kusten och bara njuta av livet, det är det jag vill.
Kommentarer
Trackback
