j. Karlsson

Jag är riktigt trött på att bli utnyttjad, jag måste bara få säga det. Gränsen mellan att vara snäll och ställa upp och att bli utnyttjad är hårfin och det känns ibland som jag fallit över den. Jag är förbannat snäll, men det känns som att ingen märker det. Jag bjuder alltid om jag kan, till exempel på alkohol, men får aldrig något tillbaka. Kan inte komma på en gång de senaste året någon vän bjudit mig på en fylla liksom.

Folk ser mig tydligen som en smart och duktig tjej och det är riktigt roligt tycker jag. Jag är en väldigt ansvarstagande person som alltid gör det jag ska och har koll på allting, nästan. Det är den jag är och jag älskar det. Att det är min starkaste sida är det nog ingen tvekan om och jag delar gärna med mig av den, för jag behöver andras starka sidor också. Men ibland blir jag bara trött, när det känns som att folk antar att jag ska ordna allting.

Något som stör mig ännu mer är när folk "gnäller" för att jag inte är mer avslappnad och kan låta saker va ett tag, när jag inte är personen som festar till åtta på morgonen. Jag kan inte vara både och. Ska jag kunna hålla koll på allt och fixa allt måste jag ha en dygnsrytm som en 40-åring, tyvärr. Jag är den jag är, kanske aningen torr, kanske lite för ambitiös, men älska mig för den jag är. Vänner och bekanta finns för att hjälpa och komplettera varandra, jag skulle aldrig klara mig ensam. Men vad får jag tillbaka?

Jag vill så jävla gärna hjälpa alla andra, men jag får fan bara skit tillbaka. Bara en gnutta uppskattning hade varit guld värt, för ni anar inte hur mycket jag kämpar, både för min egen skull och för andras.

Känner mig förbannat missanpassad. Som att ingen egentligen älskar Johanna, utan att hon är trevlig att ha omkring och alltid ordnar saker om det behövs. Jag behöver en riktig jävla vän som ger och tar, tycker om mig som jag är och som uppskattar mig lite då och då.

Nu trycker jag på publicera och vet om att jag kommer ångra det, men nu får det bli så.