♥ Dag 11 - Mina syskon

Jag har två yngre bröder som jag älskar oerhört mycket båda två även om jag inte visar det. De har båda två format mig som person väldigt mycket och så fort något dåligt händer dem skär det i hjärtat på mig. Jag har tagit på mig storasysterrollen jättehårt i mitt eget huvud, även om jag inte behandlar de överbeskyddande, vi umgås faktiskt knappt alls. Ibland vill jag bara sätta mig ner med mina bröder och inte säga ett ord, men önska att de visste precis vad jag tänkte, att de ska ta hand om sig själva och att allting ordnar sig.

Min äldsta bror heter Victor och han är 15 år gammal. Vi är helsyskon jag och Victor och våra föräldrar skilde sig när jag var fyra, han var alltså bara två. När vi var små var det väldigt turbulent på många sätt som jag inte tänker gå in på, men det tvingade mig att ta mycket ansvar och därför är jag väldigt ansvarstagande och överambitiös i livet nu. Många gånger ville jag bara ta min bror, åka iväg och se till att allting ordnade sig. Vi hade förövrigt väldigt roligt ihop några år där, vi byggde kojor och lekte i skogen och det var helt underbart.

Idag bor vi tillsammans jag och Victor, men mycket till kommunikation har vi inte, men jag är övertygad om att innerst inne vet vi att vi älskar varandra. Jag tror att när vi båda är vuxna kommer vi ha en riktigt härlig storasyster-lillebrorrelation



Min minsta bror heter Oscar och han är 9 år, vi har inte samma pappa. Riktigt söt liten kille som fick min pojkvän att bli barn igen när de träffades i somras, de båda är riktiga fotbollsnördar och förbannat söta när de springer runt och sparkar boll. Eftersom att jag inte har bott med Oscar på snart två år har vi haft svårt att bygga upp en relation, det är dessutom stor åldersskillnad som gör det svårare. Om det är någon människa jag känner sådan djup kärlek så det brinner i hela hjärtat av att höra dennes röst, så är det Oscar. Varje gång han byter några ord med mig på telefon vill jag bara rusa ner till Skåne och krama pojken.

Det kommer nog dröja länge innan jag och Oscar får en ordentlig relation, mest för åldersskillnad och för att jag inte bott/bor där när han börjar förstå hela den sociala grejen. Tycker det är jättetråkigt, men när jag flyttar hem igen ska jag träffa honom så ofta jag kan, för han är världen underbarasta pojke.






Kommentarer

Släng en kommentar om inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0