j. Karlsson

En höstnatt i september, en fest med för mycket alkohol och ett ovärderligt möte.
En vecka i september, då hennes känslor bråkade som aldrig någonsin förut.
En första natt tillsammans, en kall natt när deras själar tryckte sig tätt emot varandra.
En kall höstnatt, då hon inte förmådde att frysa, inte i hans armar.
En natt av lycka, kärlek, sorg.
En sista dag, dagen då hon viskade i hans öra "Jag älskar dig"
Dagen då han senare besvarade henne genom att dra henne tätt intill sig; "Jag älskar dig"

En regnig och mörk månad senare samma höst, en ensam månad.
En månad fylld av otaliga timmar telefonsamtal, och ännu fler timmar av saknad.
En höstkväll i oktober, när han steg ut från tåget och lät henne falla in i sina armar.
En vecka som fick in vartenda litet uns av kärlek hon förmådde att uttrycka.
En vecka som gick alldeles för fort, ett tårlöst farväl, hon visste att det inte var deras sista stund.
Ett uppbrott, några veckor då tårarna som inte fallit vid deras farväl föll tusen gånger om.
Natt efter natt, sömnlös och ensam.

En kall vinterkväll i december, hon fick träffa honom igen och de båda älskande föll i varandras armar och hon visste i samma stund, att vad som än hände var det såhär hon skulle vara, i hans armar.
Och snart, ännu ett farväl, denna gång med tårar, de visste båda två att det skulle bli så jobbigt, så ensamt.

En vinterdag i februari, ett oväntat möte, oförglömligt för resten av hennes liv.
En glädje så stor, hon kunde inte låta bli, tårarna gjorde sig fria när han tog henne i sina armar.
"Jag älskar dig", hon var säker, det fanns inga tvivel kvar.
En månad flöt förbi, det gick så fort, den var så underbar.
En framtid, som verkar vara oändlig, tillsammans.
En framtid i hans famn, där hon kan bara den hon är, där hon vet att hon aldrig kan bli skadad, där hon vet, att tillsammans kan de stå still i tiden.

Jag älskar dig Jesper Wärskog, por siempre <3
/ Din Johanna :*