j. Karlsson

En av de bästa känslorna i världen måste vara när saker blir mycket bättre än man hoppats på. Just i det här fallet tänker jag på min pojkväns familj. Jag måste erkänna, att jag haft enorma problem med att verkligen känna mig hemma där, vilket har sina anledingar + att jag alltid är otroligt blyg och försiktigt jättelänge innan jag vågar känna så. De senaste veckorna har det vänt och ni ska veta hur skönt det är. Jag är nästan lika mycket där som jag är hemma, så ni ser problemet jag haft (;

Det jag vill säga är att jag är glad för att det blev såhär. Jag minns första gången jag kom för att hälsa på och första stunden jag träffade min svärfar kände jag att det här kan bli bra, men jag anade aldrig att det skulle bli såhär bra. Det jag en gång tyckte var jobbigt, med alla människor överallt, tycker jag är så härligt nu. Jag tycker om er så mycket! För att inte nämna min svärmor, herregud, jag trodde inte det kunde vara så bra med såna band. Och nu har jag nästan börjat tro, att när vi "umgås" är det inte en artighetsfras, jag känner mig faktiskt ganska omtyckt. Fast jag kanske har uppfattat det fel.

Hur som helst, så är det jätteskönt att det är såhär och jag hade aldrig kunnat tro att det kunde bli så bra som det är. Rätt löljigt att blogga om det kanske, men nu gör jag det så nu ska jag bara klicka in en bild och ladda upp det här innan jag ångrar mig.


jesper bakom kameran igen, han använder den nästan mer än vad jag själv gör ^^
och för er som inte ser sambandet är detta min supergulliga svärmorsa (;