En höstnatt i september
En höstnatt i september, en fest med för mycket alkohol och ett ovärderligt möte.
En vecka i september, då hennes känslor bråkade som aldrig någonsin förut.
En första natt tillsammans, en kall natt när deras själar tryckte sig tätt emot varandra.
En kall höstnatt, då hon inte förmådde att frysa, inte i hans armar.
En natt av lycka, kärlek, sorg.
En sista dag, dagen då hon viskade i hans öra "Jag älskar dig"
Dagen då han senare besvarade henne genom att dra henne tätt intill sig; "Jag älskar dig"
En regnig och mörk månad senare samma höst, en ensam månad.
En månad fylld av otaliga timmar telefonsamtal, och ännu fler timmar av saknad.
En höstkväll i oktober, när han steg ut från tåget och lät henne falla in i sina armar.
En vecka som fick in vartenda litet uns av kärlek hon förmådde att uttrycka.
En vecka som gick alldeles för fort, ett tårlöst farväl, hon visste att det inte var deras sista stund.
Ett uppbrott, några veckor då tårarna som inte fallit vid deras farväl föll tusen gånger om.
Natt efter natt, sömnlös och ensam.
En kall vinterkväll i december, hon fick träffa honom igen och de båda älskande föll i varandras armar och hon visste i samma stund, att vad som än hände var det såhär hon skulle vara, i hans armar.
Och snart, ännu ett farväl, denna gång med tårar, de visste båda två att det skulle bli så jobbigt, så ensamt.
En vinterdag i februari, ett oväntat möte, oförglömligt för resten av hennes liv.
En glädje så stor, hon kunde inte låta bli, tårarna gjorde sig fria när han tog henne i sina armar.
"Jag älskar dig", hon var säker, det fanns inga tvivel kvar.
En månad flöt förbi, det gick så fort, den var så underbar.
En framtid, som verkar vara oändlig, tillsammans.
En framtid i hans famn, där hon kan bara den hon är, där hon vet att hon aldrig kan bli skadad, där hon vet, att tillsammans kan de stå still i tiden.
Jag älskar dig Jesper Wärskog, por siempre <3
/ Din Johanna :*
Löjlig ångest, Desperate Housewives och Greek
Nu försöker jag i alla fall komma i fatt i Desperate Housewives, då jag missade säsongspremiären för några veckor sen. Ligger fem avsnitt efter och det går segt som fan att ladda ner de sista fyra. Så vi får se hur de går, kanske måste leta efter en ny torrent. Rätt konstigt hur det kan vara så viktigt bara att följa med en serie, visserligen har jag gjort det nu i ja, vad blir det, 4 år kanske. Så man är ganska fast. Känner ni likadant för något?
Jag är inte personen som skulle följa flera program i veckan, är alldeles för upptagen för det, men försöker åtminstone hinna med Desperate Housewives också tittat jag på Greek på datorn, som förövrigt har säsongpremiär i USA ikväll, som jag längtat! Om ni inte följer det redan, börja! Det är det bästa jag sett på tv och den har dessutom en massa snygga skådespelare. Scott Michael Foster, mums! Annars tittar jag bara på tv när jag känner för det och när jag har tid. Intressant, eller hur? Nej men helt seriöst, jag tycker det är dumt att skaffa sig ett beroende av tv, dator etc, lev livet!
Självkritik,, eller vad man nu ska kalla det
Usch, de senaste dagarna har varit helt upp och ner. Eller faktiskt har de senaste veckorna varit det på olika sätt, massa missförstånd, skitsnack och annat i de. Jag försöker alltid att se allting som händer i mitt liv som positiva saker, någonting man kan ta lärdom av. De flesta personer jag har i mitt liv nu har inte varit där så länge och det är både bra och dåligt. Om ni hade träffat mig för tre år sedan, hade nog 80% av er inte tyckt om mig alls. Jag vill inte gå in på vem jag har varit, men jag har gjort hur många misstag som helst och jag har lärt mig av dem. Därför känns det så bra att de som verkligen känt mig bra under flera års tid ser min förändring, men de jag nyligen träffat kan tycka jag är ganska kass och har svårt att ändra mig, jag vet inte, det är ju upp till er att avgöra.
Det jag vill säga är att jag är fortfarande bara femton, jag har några år till på min innan jag är vuxen och innan jag verkligen måste vara "rätt". Så alla mina vänner, bekanta, familjemedlemmar (både blodsband och "ingifta" ;p ), pojkvän och släkt, jag vill bara att ni ska veta hur mycket jag försöker bli den jag vill vara. Hur ofta jag blir arg och besviken på mig själv, för jag vet att jag kommer kunna vara bättre än såhär utan att sluta vara Johanna.
Förlåt mig, detta riktar jag till Pehå, då vi haft en hel del diskussioner. Jag riktar det till mina svärföräldrar m familj, för att jag rört till saker. Jag riktar det till min pojkvän, som fått stå ut med mycket av mina problem som han inte ska behöva ha. Och sist men inte minst, förlåt till mig själv, för att jag inte nått hela vägen fram än.
/ j.karlsson
Sex månader <3
Jag är så glad för att jag har dig, för att du finns i mitt liv och för att jag finns i ditt.
Jag är så glad, att du älskar mig lika mycket som jag älskar dig.
Ingen annan är som du och det gör dig så underbar.
Du och jag är inte likadana personer, men vi klickar passar så bra ihop så det är inte sant.
Kanske du är den saknade pusselbiten jag skrev om i förrgår?
Det spelar ingen roll vad exakt du är, det enda som spelar roll är att du är här med mig,
att vi älskar varandra och att vi ska göra de här sex månader till hundratals fler.
Jag älskar dig högst Jesper <3
Åh!
För övrigt är jag sjukt irriterad, för det finns vissa människor i livet som man behöver vara omtyckt av, sen hur mycket eller lite man tycker om dem spelar ingen roll, man bara måste. Och jag är jävligt bra på att vara fake, det är i princip det enda jag lärt mig under mitt liv. Däremot är jag jävligt dålig på att hålla käft när jag blir förbannad på folk
jag går inte tillbaka. jag vägrar.
orkar fan inte.
Saknaden
En av de jobbigaste sakerna jag alltid, precis alltid haft i mitt liv är saknaden. Saknaden av vänner, familj och drömmar om ett annat liv, där allting var lite enklare och mycket närmare. Det enda minne jag har av att ha haft mina föräldrar på samma ort, utspelar sig under ett knappt år, skulle jag gissa. Och under alla de år som jag bott hos mamma i Hässleholm och hälsat på pappa 2-3 gånger om året i Luleå har jag fått tajta relationer till tex min farmor och jag har lyckats få en hel del underbara vänner här uppe. Ibland kunde jag gråta i flera dagar efter att jag åkt hem, bara för att jag saknade allting.
Sen är saknad en sån sak som man kan känna för mer än bara personer, jag kan nu för tiden sakna att sätta mig på ett öresundståg lite sådär spontant, jag kunde tidigare känna saknaden av att ha känslan av att vara en hel familj. Saknad är det samma som att fattas en bit, och föreställ dig ett pussel som saknar en bit, man ser direkt att allt inte är som det ska.
Jag har under femton års tid blivit tvingad att leva med saknaden, fast ingen velat utsätta mig för den, det bara måste vara så. Så med tiden slutar man vara konstant frustrerad över att man inte hittar den där sista biten, men när man vaknar om nätterna och känner att man måste göra pusslet komplett, då är det som jobbigast.
Och alla ni som känner er träffade av mina tankegångar, jag älskar er
Jag är tillbaks för en stund
Helgen har varit jävligt rörig måste jag säga, massa skitsnack överallt så man kan knappt se var man går längre. Jag har inget emot det så egentligen, folk får säga vad de vill, men jag är rädd att någon ska konfrontera mig för någonting jag inte har gjort/sagt. Men det är i alla fall vid sådan här jobbigare tillfällen i ens relationer som man inser vilka som är ens riktiga vänner. Tack för att ni finns <3
Om någon känner för att hjälpa mig med virusprogrammet är ni välkomna hit ^^
Saker jag ska/borde/vill göra
Jag vill/ska/borde
x Börja träna, ofta. Har på tal om det varit och gymmat första gången idag, det gick bra =) Så nu ska jag hänga på Lina två gånger i veckan, känns jävligt bra (y) Sen ska ja väl ev träna hemma en gång i veckan också, vi får se.
x Fota oftare. Jag älskar att stå bakom kameran, men jag är för lat och upptagen för det. Jag saknar verkligen det.
x Sluta flotta i mig massa choklad Behöver jag säga mer?
x Sköta skolan. Fan va jag får ångest om jag sänker mig :o
x Hitta sommarjobb. Jag är i stort behov av pengar, som alltid annars. Så imorgon ska jag ringa på ett sommarjobb som annonserat efter personal, vilket i princip ingen annan för atm (jävla lågkonjuktur -.-)
x Sluta lägga ut onödiga inlägg här
Hundutställning
Igår följde jag med pappa och Ingela till Boden på hundutställning. Var ganska grinig på morgonen, för somnade kring ett sen fick jag stiga upp igen sex och se till att Jesper fick i sig frukost (låter som om han är tre år eller nåt) och pussa honom hejdå innan han åkte och jobbade. Sen somna om igen en timme och stiga upp igen. Blir alltid så illamående när jag somnar om en kort stund när jag sovit lite.
Anyway, vi drog till Boden och ni ska veta pinsamt det var att gå in i lokalen med Nalle, som för övrigt var den enda jakthunden. Som han skällde! Sen tog det väl en tjugo minuter eller något innan han var hyfsat lugn, under tiden hade i princip alla som var där inne (skulle gissa på 250 pers) lagt märke till oss.
Vi fick vänta ett tag innan det var Nalles tur och det gick oväntat bra, eftersom att han var lite småvild, lillbarnet ;) Domaren gillade verkligen honom, och han blev bedömd som "en vacker representant för rasen", låter inte så illa va? Han fick en massa andra positiva ord, inga negativa alls, och han gick vidare i tävlingen.
Så, vi väntade typ fyra timmar, segt som fan, men fick sedan visa upp honom igen, då han går och vinner hela valpklassen! Och det ska jag då säga, att det fanns många och fina hundar där. Så ja, vi åkte hem några timmar senare än vi förväntat oss, med en massa fina priser, och ni ska veta hur glada vi var =)
Ska börja dra mig mot sängen nu, så lägger inte några bilder från gårdagen. Vill även inflika hur svårt det var att fota i den stora lysrörslokalen.
Mina föräldrar <3
Det jag vill komma fram till är att jag är stolt. Jag är stolt över att jag är den jag är, och jag vet att jag inte hade varit samma person om det inte vore för hur jag växte upp (även om jag ibland kan tycka att det varit helt fucked up) och hur mina föräldrar, mest min mamma då såklart, uppfostrat mig. Visst, jag tycker att båda mina föräldrar gjort sina misstag, men jag är inte helt misslyckad, jag känner mig faktiskt ganska lyckad.
Så nu vill jag bara tacka er, mamma och pappa, för allt ni gjort för mig och för att ni fick mig att bli den jag är nu.
Jag älskar er <3
Frisyrångest!
Det går inte en dag utan att jag tänker på den stundande balen, jag kan inte släppa det! Nu är det ju tyvärr inte som det var första månaden efter att jag blivit medbjuden, då var jag bara glad och längtade. Nu har det blivit betydligt jobbigare. Jag har hittat mig en perfekt klänning, det känns faktiskt skönt, men jag vet inte vad jag ska ha för halsband vilket är jätteviktigt eftersom att klänningen är utan axelband så den blottar ganska mycket hud som jag vill fylla upp.
De senaste dagarna har jag även börjat tänka mer seriöst på frisyrer. Min dröm är väl att ha långa lockar som hänger utför ryggen, utsmyckade med lite pärlor eller liknande och att håret över huvudet är draget bakåt nacken med en klämma eller liknande. Ni förstår ;) Men nu är det ju så att jag har ganska kort hår och jag vill inte ens tänka på vad det skulle kosta att förlänga håret. Så jag har ingen aning om vad det blir. Ångest!
Jag har i alla fall kommit så långt på vägen att jag ska ha en tiara, sen om jag har håret rakt, lockigt, uppsatt eller löst, det vet jag inte. Kanske pojkvännen får tycka till en hel del där så jag slipper välja själv? Jag ska i alla fall börja snoka vad det kan kosta att få en ordentlig uppsättning hos en frisör. Så länge lägger jag in några bilder som ligger lite i min smak av vad jag vill ha. Tyck till, snälla, jag klarar inte det här själv!
hmm. resten av bilderna gick inte. skumt.
aja orkar inte bry mig nu får det va så :)
Enter Shikari släpper nytt
<
Ett av världens mest genialiska band, och då menar jag verkligen genialiska, jag har aldrig hört något som ens går att jämnföra med deras musik, släpper nytt album snart. Självklart pratar jag om Storbrittaniens stolthet Enter Shikari som jag förövrigt hade turen att få se live på Siesta förra året, oförglömligt. Hur som helst släpper de nytt album som går under namnet Common Dreads och släpps redan i maj i år. Åh jag längtar! Än så länge har bara en låt släppts vid namn Antwerpen och den ligger nu ensam på replay i min mediaplayer. Antwerpen går att ladda ner gratis Här.
För er som inte är för lata för att börja ladda ner så jo, den ligger på youtube, länkar längre ner. Ge den en chans, den låter ganska skum först men efter två lyssningar är den helt underbar
Som jag längtar till albumet släpps!
Nej, nu ska jag sluta skriva och nöta låten lite mer. Ha de fint =)
Här är länken till Antwerpen på youtube
Fotorunda i lördags
Så alltså, det händer ofta att jag utnyttjar honom lite lätt med att bara åka ut en sväng, slippa ta bussen till Luleå och tigger skjuts ner till Shell när jag är sötsugen på kvällarna. Och i lördags hittade jag på ett nytt sätt att utnyttja honom, jag tvingade honom att skjutsa mig runt byn för att fota. För helt seriöst, jag skulle aldrig tagit mig längre än ut på gården för att fota om jag varit tvungen att gå. Usch, jag kommer bli så fet någon dag. Hur som helst, jag slänger upp några bilder så får ni gärna slänga ett par kommentarer tillbaks.
Seabear
Ville bara tipsa er om ett av mina favoritband, Seabear. Tryck på play, annars får ni inte läsa vidare. En hel del trodde nog aldrig att jag lyssnade på sån musik, men då trodde ni fel. Visst, jag tycker fortfarande Aiden är helt genialiska och jag älskar rock, men ibland är det skönt att dra ner det till sju isländska snubbar (ja, jag säger snubbar till både tjejer och killar) som spelar banjo, dragspel, akustisk gitarr etc.
Jag håller på att leta efter ett halsband till balen. Det går inte så bra. Har hittat ett i Kalix med det kostar över 2000 så det lär ju inte hända att jag någonsin kommer få bära det. Hittade nyss ett silvrigt pärlhalsband för 199 kronor, helt okej, men jag är inte sådär galet förälskad i det. Förresten vet jag inte om silver passar till min bruna klänning. Min tanke var väl att ha ett stort halsband, typ strass, sen ett par guldbrun örhängen, kanske guldbruna detaljer i halsbandet. Sen vill man ju inte se ut som en bajskorv heller. Gud, jag är så dålig.
Nu skippar jag skitsnacket och lägger in en bild på det där halsbandet bara för skojs skull.
Särki inställt "/
Eftersom att det är sista dagarna på lovet och jag ändå vill göra nånting så ska jag och Jesper till Kalix ikväll och bowla med hans kompis+flickvän. Känns liiite för mycket som en dubbeldejt, men det blir säkert bra =)
Imorgon blir det nog att jag drar hit några kompisar för att ersätta en av kvällarnar i Särki med lite kortspel och umgänge etc. Är ni på?
haha jag älskar paint x')
Sjuk "/
Inatt vaknade jag någon gång kring 5-6 och kände mig helt död. Min hals sved, jag hade en huvudvärk som fick hela rummet att snurra när jag satte mig upp och jag frös skitmycket fast jag var så varm att Jesper knappt ville ta i mig. Det bara smällde till under natten, inte alls kul. Sjävklart är det ju så också, att man blir alltid sjuk när det passar som sämst. Just den här gången är det ju resan till Särkivaara som står på spel. Jag är ganska bra på att dra runt sjukdomar i flera veckor, ibland månader, så det ska väl inte bli något problem att åka i alla fall, men känns verkligen inte kul.
Lina är förresten också lite krasslig, så man är inte lika sugen på att åka längre. Det är såhär det känns när livet jävlas med en =) Nej, men jag ska försöka orka dra dit ändå och om jag blir så dålig som jag var inatt igen måste jag stanna hemma och då var det nog meningen att jag skulle det.
Tråkigt bara när man planerat, men men, orkar inte gräva ner mig i det, försöker undvika det så mycket som möjligt angående alla möjliga saker. Man ska ändå va lagom positiv hela tiden =)
Nu ska jag se om vi har nån Latte hemma som jag kan smutta på framför tvn och sen gå och vila/sova en stund.
Kärlek
Kärlek för mig, det är det här jag lever i. Det är att somna tätt intill den man älskar för att senare vakna upp och titta på när han sover, låta honom vakna och titta honom djupt i hans sömniga ögon. Viska att man älskar varandra och känna att man kan ligga så i en evighet och bara sugas in i ett tomrum som man delar med den andre. Att njuta av allting som involverar varandra, att känna lycka i allt man gör ihop, även fast det inte är så kul. Att känna när man sitter i varsen ända av soffan och tittar på ett gammalt avsnitt av vänner och slänger en blick på honom, att man då känner verkligen att man älskar.
Kärlek för mig, det är inte att jämnt och ständigt ligga i varandras armar och säga om och om igen att man älskar varandra. Kärlek för mig, är den högsta lycka man kan uppnå, bara av att veta att den man älskar älskar en tillbaks.
Som sagt sitter jag ensam på Jespers rum medan han skottar snö och jag känner, att det här är kärlek, det här, det är lycka för mig. Ni behöver inte hålla med, jag förväntar mig inte det, men det här i alla fall hur jag ser det.
