Panic at the disco
Vilken jäkla morgon jag haft! Till att börja med hade jag en dröm inatt, vid fyrasnåret, om att jag stod i mitt rum och kollade mig i spegeln också ser jag en man röra sig bakom mig, som förstås inte finns i rummet när jag vänder mig om. Rusar ner för trappan och sätter mig i fosterställning på en köksstol och gråter ut till mina föräldrar som säger att det inte går att göra något åt det och att det bara är att blunda. Så jag går upp, lägger mig i sängen och precis då vaknar jag, precis där jag lagt mig i drömmen, som att allt Var så jäkla skärrad attt jag behövde gå upp och känna in rummet rejält och jag var till och med på väg ner till pappas säng där ett tag. Usch.
Lyckades ändå somna om och vaknade lycklig av morgonsolen, jag som börjar jobba klockan sju. Fan. 6.39 visar klockan på och jag har nästan tre mil till jobbet. 7.10 tog jag i all fall mitt första samtal och det är jag mäkta stolt över! 20 kronor fattigare, en timmes sömn och ett äventyr rikare, så det kan jag leva med.
Nu tycker jag vi alla skaffa oss en sjukt spännande dag, eller hur? :)
Kommentarer
Trackback
