j. Karlsson

Mitt kontrakt på min älskade lägenhet har gått ut och jag bor återigen i mitt flickrum. Lite vemodigt, men förändringen är ju trots allt konstant och jag tackar aldrig nej till en ny utmaning. En utmaning som att idag kliva in på arbetsförmedlingen och överlämna min själ till myndigheter som bestämmer vad jag ska göra av mitt liv. Mest stör det mig att samhället drar mig till Kalix för att jag råkar bo ett par kilometer fel om kommungränsen. Tanken av att heltidsjobba i Kalix gör mig illamående. Men, även om det skulle falla sig på så vis så finns det ändå alltid en ljus sida. Som att jag kan spendera ännu fler dagar på stranden i min fantatiska nya hemstad nästa år och de kommande fyra efter det.