You're at the end of my rainbow

Längtar till den här platsen, eller kanske inte längtar för det är ingenting som övertygar mig om att jag kommer återvända, åtminstone inte med den fina känslan jag bar runt på i det där rummet. Kan jag inte uppleva det igen stänger jag nog hellre dörren med en drös fina minnen. Ja, det är en dörr på bilden, eller, en dörröppning, tvivlar starkt på att det faktiskt finns en dörr i den. Nej, det är ingen dörr, så, nu är det ur världen. Hur som helst är jag ändå ingen dörrstängare så det spelar nog ingen roll. Men tiden är inte där riktigt än, inte idag. Det känns dessutom som en enorm lättnad för jag är inte redo för allt i världen. Jag har lite saker kvar jag måste göra, dock inga fler som jag tror kommer få mig att bli psykiskt rubbad och det är ju tacksamt. 

P.S. Det är fredag, jag är i skolan, jag ska inte göra något i helgen. För er som kände avsaknaden av ett vanligt inlägg. Puss.

Kommentarer

Släng en kommentar om inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0