nu igen?!
Sitter i soffan och gör ingenting med min söta pojkvän som är en jävel på att läsa tidningar och annat överallt, då han "tipsade" mig att gå in och läsa på aftonbladet. Tydligen har den här orkanen det talats om ett tag nu slagit till och det får mig att börja undra, finns det inget slut? Det känns som att varenda gång man öppnar tidningen eller slår på tvn så har någonting nytt hänt, orkaner, jordbävningar, översvämningar, krig, ekonomiska kriser, barnarbete, utrotningshotade djur, svält och allmän misär.
Kommer det alltid vara såhär? Kommer vår värld alltid vara ond och tragisk? Jag tror på något sätt att det är en del av livet, ibland måste det vara tungt, alla kan inte överleva även om man önskade det. Men måste det vara såhär brutalt? Då ställer man sig även frågan, hur ska man som utomstående agera? Man vill så gärna bry sig, finnas där, hjälpa till, men på något sätt känner jag att det inte går helt enkelt. Jag engagerar mig gärna, när det är möjligt skänker man väl en slant här och där, men det känns så meningslöst ibland. Jag vet om att det hjälper, men jag kan inte rädda hela världen, så då måste jag välja. Vill jag att barnen i Afrika ska slippa dö i malaria? Vill jag att tigern inte ska dö ut? Vad vill jag egentligen om jag måste välja?
På något sätt känns det även så att om jag skulle bry mig om allt det här, vad skulle då vara kvar av mig? Skulle inte jag falla samman som människa, vara konstant oroad och ledsen över vår värld? I så fall, vad kan jag åstadkomma och jag blir en av de i mängden som har det tungt, kanske det blir lite av en ond cirkel?
Slutsatsen av den här texten finns inte, jag vet inte vad jag tycker, jag vet inte vad jag känner och jag har ingen mer klarhet än före jag började skriva. Texten i sig ger nog inte mycket för varken er eller för mig, den är osammanhängande skriven mitt i natten, byggd på en förvirrad 16-årings tankar och kanske helt absurd. Jag kände bara för att skriva av mig.
