Tappat alla mina kort
Imorse, fem minuter innan jag och Jesper skulle gå ner till busstationen skulle jag ta mitt busskort och sjävklart hittar jag inte det. Jag letade frusterat i tio minuter och var sedan tvungen att ge upp. Tog mig till Kalix i alla fall, det är inga problem så, men man vill ju ha koll på sina saker. Låt mig bara inflika att jag har mitt busskort i en liten ficka, där jag även förvarar mitt bankkort, min legitimation samt mitt förarbevis.
Efter att ha stannat i Kalix några timmar åkte jag hem med Ingela och fortsatte jakten på korten, letade överallt, men jag hittade inte det. Måste ha tappat det i fredags när jag åkte hem med Lina har jag nästan kommit fram till. Och ni ska tro att det kändes surt att ringa banken och spärra kortet. Nu hade jag inga stora summor på kontot, 2,25, men i alla fall. Bara hela grejen att beställa nya kort. När jag dessutom fortfarande är skriven i Hässleholm blir det ett helvete eftersom att alla saker måste skickas dit, men men, sånt är livet.
Jag trodde aldrig att jag skulle reagera så här starkt om något sånt här hände, det är ju bara 3 små plastbrickor och ett litet tillfälligt busskort i papper, big deal? Det känns bara så förjävligt att vara utan dem. Konstigt egentligen, jag har inte använt varken kortet eller leget på evigheter, har bara kontanter nu, och jag har ingenting att köra så jag behöver inte förarbeviset heller. Förstår inte varför jag blir så uppstressad av det här, men jag försöker se det positiv, om jag tycker det här är så jobbigt lär jag ju vara mycket försiktigare med min nya upplaga kort.
